Påskupproret manifesterar i hela Sverige på måndag.

Påskuppropet angår alla – inte bara sjuka

2011-04-21 | Karin Råghall padlock

INRIKES

Socialförsäkringsminister Ulf Kristerssons föreslagna ändringar av sjukförsäkringen har inte tystat kritikerna, snarare tvärtom. På annandag påsk samlas människor i över 50 städer för att manifestera sitt missnöje mot utförsäkringarna. Feministiskt Perspektiv frågade socialarbetaren Amin Wikman varför hon ska delta.

FAKTA/PÅSKUPPROPET

Påskuppropet mot utförsäkringarna är en gräsrotsrörelse som genomför manifestationer över hela Sverige på annandag påsk, den 25 april. Flera fackförbund och en rad patientorganisationer och kyrkliga sammanslutningar har ställt sig bakom påskuppropets krav på att utförsäkringarna stoppas och att sjukförsäkringsreformen förändras i grunden.

En föregångare till årets påskupprop är ”Påskuppropet för en generösare flyktingpolitik” 2005. Initiativtagare var Sveriges Kristna Råd (SKR), som samlade in över 157 000 namn som sedan lämnades över till dåvarande migrationsminister Barbro Holmberg.

Sjuka, anhöriga, läkare, diakoner, socialarbetare, präster, konstnärer, politiker, arbetsförmedlare och anställda på försäkringskassan. Mångfalden av människor som nu mobiliserar inför påskuppropet den 25 april visar på ett utbrett motstånd mot sjukförsäkringsreformen. Frustrationen är stor bland alla som ser hur de fyrkantiga reglerna drabbar sjuka människor på ett närmast omänskligt sätt.

Ändringsförslag döms ut

De förslag till ändringar av sjukförsäkringsreformen som Ulf Kristersson (M) lade fram den 11 april dömdes genast ut som alltför små och vaga. Företrädare för påskuppropet och nätverket Resurs kallade Kristerssons utspel för ”en skenmanöver” och påpekade att de föreslagna ändringarna endast berör cirka 1 400 av de 100 000 människor som kastas ut ur sjukförsäkringen. LO:s s vice ordförande Ulla Lindqvist ansåg att förslaget bestod av ”kosmetiska förändringar” , och uppmanar nu till deltagande i påskuppropet.

– Ju fler som manifesterar desto starkare blir trycket på regeringen att göra om och göra rätt, säger hon i ett uttalande på LO:s hemsida.

Socialarbetare sluter upp

Socialarbetaren Amin Wikman, aktiv i det tvärfackliga nätverket Nu bryter vi tystnaden ska delta i påskuppropets manifestation i Stockholm. Hon jobbar med försörjningsstöd och träffar många utförsäkrade i sitt arbete.

– Vi ser hur människor far illa hela tiden, det är fruktansvärt! Jag känner att jag som socialarbetare har ett ansvar att berätta om vad jag ser i mitt arbete, säger hon. Amin Wikman ser bland annat hur utförsäkrade som inte längre får sjukpenning, framförallt kvinnor, blir alltmer ekonomiskt beroende av sina anhöriga.

Det som gör henne mest arg är hur människor bollas mellan olika myndigheter – fram och tillbaka mellan Försäkringskassan, arbetsförmedlingen, socialtjänsten och sjukvården.

– Det här är dessutom ännu värre om man är sjuk. Man borde räkna ut hur många myndighetspersoner som sjuka människor måste lämna ut sig för, säger hon.

Problemen börjar på arbetsmarknaden

Frågan om utförsäkrade måste sättas in i ett större samhällsperspektiv, anser Amin Wikman. Hon vill se en diskussion om vad det är som gör människor sjuka.

– Arbetsmarknaden har förändrats och blivit alltmer brutaliserad, tuff och slimmad. Det krävs mer och mer av färre och färre, samtidigt som det blir svårare för dem som står utanför arbetsmarknaden att komma in. Särskilt för dem som har varit sjukskrivna, säger hon.

Amin Wikman hoppas att gator och torg fylls av människor den 25 april. Hon vill att det ska synas – rent fysiskt – att det är många som vill stoppa utförsäkringarna. Frågan gäller inte bara dem som är sjuka just nu, påpekar hon, utan angår var och en.

– Alla människor blir sjuka någon gång i sitt liv, eller hamnar i kriser som gör att man inte har samma arbetsförmåga. Om det då ska vara avgörande vad man har i plånboken för att klara av den perioden, då lever vi inte i ett demokratiskt samhälle längre, säger Amin Wikman.