Sophia Lövgren är generalsekreterare i föreningen Sveriges makalösa föräldrar.

Ett jämställdhetsarbete som osynliggör ojämställdheten

2014-04-06 | Sophia Lövgren padlock 3

OPINION

”Jämställdhetsarbete tycks ha tolkats till att stelbent och ogenomtänkt bland annat framhärda i båda föräldrars regelbundna rätt till barnet, och rätt till beslut om barnet, alldeles oavsett förälderns personliga mognad och hälsa eller barnets uttalade vilja. Varför tycks det just i Sverige vara så farligt att lyssna på vad ett barn faktiskt vill?” Det undrar Sophia Lövgren, generalsekreterare i Sveriges Makalösa föräldrar.

Sophia Lövgren, Fil dr i sociologi och generalsekreterare Sveriges Makalösa Föräldrar.

23 april släpps boken Att köpa sin frihet: Ekonomiskt våld och andra strukturellt sanktionerade härskartekniker. Det är en bok där tio ensamstående mödrar fått berätta om det våld och hot de utsatts för av sina före detta partners, både under och efter relationen. Det är dock inte hot eller våld från män som är i fokus, det är tillåtandet och osynliggörandet som sker från myndighetspersonal som jag vill uppmärksamma.

Bostadsbidrag betalas inte ut, för mannen vägrar ändra sin adress. Underhållsbidrag behöver inte betalas, för på papperet ser det ut som om barnet bor växelvis. I verkligheten vill inte barnet sova hos pappa, och behöver inte heller, så länge mannen slipper betala för det barn han sällan ser. Nyfödda barn får inget namn förrän de är runt halvåret, för mannen vägrar skriva under. Skrämda barn lämnas ut till män, som har socialtjänst-journaler där det med röd tejp står att de inte får träffa någon socialsekreterare ensam, för personalen är livrädda för dem.

Listan kan göras lång, och det är naturligtvis inget nytt med män som hotar, slåss eller kränker. Men det är något fel i systemet när det om och om igen beskrivs hur socialsekreterare, skolpersonal, vårdpersonal, domare med flera insisterar eller kräver att kvinnan ska "hjälpa" mannen vara en bra pappa, att "familjetjafset" (det vill säga våld i relationen) borde lösas av paret självt därhemma, att regler som är väldigt viktiga vid vissa tillfällen vid andra situationer kan bändas på, för "han har det inte så lätt nu när han blivit lämnad och allt".

Självklart så förstår jag att motsatta exempel, där kvinnan som mor orättfärdigt premieras, får företräde eller "kommer undan", för att hon som mor på ett självklart sätt ses som en bättre förälder. Jag är helt medveten om detta, inte minst eftersom jag varje gång jag börjar prata om exempel som belyses i denna bok, blir kontaktad av en pappa som har en hel del han vill berätta om för mig. Vilket jag inte alls avvisar, tvärtom önskar jag att en framtida bok ska belysa just de exemplen.

Oroväckande är dock att det sker ett intensivt jämställdhetsarbete, åtminstone enligt regeringen, som inte alls tycks ha synlig effekt på vårdnadstvister, konfliktfyllda separationer och våld i nära relationer. Snarare tvärtom, jämställdhetsarbete tycks ha tolkats till att stelbent och ogenomtänkt bland annat framhärda i båda föräldrars regelbundna rätt till barnet, och rätt till beslut om barnet, alldeles oavsett förälderns personliga mognad och hälsa eller barnets uttalade vilja. Varför tycks det just i Sverige vara så farligt att lyssna på vad ett barn faktiskt vill?

Men, och detta vill jag ändå lyfta fram som mest viktigt: År 2014 bör all personal i socialtjänst, familjerätt, skola och hälsovård ha gått fortbildning i genuskunskap och intersektionellt perspektiv, samt ha kompetens om vårdnadstvister, konfliktfyllda separationer och våld i nära relationer, så att de förmår förstå och tolka mönster, tendenser, strukturer och destruktiva beteenden och därmed åtminstone inte bidrar till att osynliggöra den ojämställdhet som trots allt finns.

Och, viktigast av allt, förmår bibehålla ett barnperspektiv så att barnets bästa är i fokus. Det är dags nu.

Verktyg


Skriv ut

Kommentarer


20140406 - Linnea Bruno

Ekonomiskt våld i familjen och i samband med separationer är ett marginaliserat område inom våldsforskningen, men utforskas just nu i ett projekt vid Sociologiska institutionen i Uppsala, av mig och professor Elisabet Näsman. Har du erfarenhet av det och vill låta oss ta del av det - kontakta mig gärna: linnea.bruno@soc.uu.se


20140408 - Margareta Regnér

Hej, jag har studerat ett liknande fenomen utifrån en grupp ensamstående mödrar som hade stöd via kontaktfamilj. Här fanns problemet med frånvarande fäder som inte tog sin del i umgänge; sk kallad umgängesvägran. Något som man i princip inte kan göra något ut. Skrev en artikel om komplexiteten i detta i antologin "Föräldraskapets politik" samt en artikel i socialvetenskaplig tidskrift http://svt.forsa.nu/Documents/Forsa/Documents/Socialvetenskaplig%20tidskrift/Artiklar/2006/N%C3%A4r%20den%20goda%20viljan%20inte%20finns.%20Om%20fr%C3%A5nvarande%20f%C3%A4der%20i%20kontaktfamiljsinsatsen%20av%20Margareta%20Regn%C3%A9r.pdf /margareta.regner@socwork.gu.se


20140408 - Margareta Regnér

PS ska bli intressant att läsa boken.

Du måste vara inloggad för att kunna lämna en kommentar.

annons: