Gustav Fridolin, Jonas Sjöstedt, Stefan Löfven och Sven-Erik Österberg. Pressbild.

Bara män igen?

2011-01-21 | Birger Schlaug padlock

OPINION

Den politiska debatten kommer inför nästa valrörelse att ha återgått till traditionell ordning. Återigen kommer män att dominera. Det ser ut att bli resultatet av enskilda stora organisationers ledarbyten, skriver Miljöpartiets före detta språkrör Birger Schlaug.

OM FÖRFATTAREN:

Birger Schlaug var språkrör för Miljöpartiet 1985–88 och 1992–2000 samt riksdagsledamot 1994–2001.

Källa: Wikipedia

Socialdemokraterna och Miljöpartiet kommer att byta partiledare/språkrör i vår. Partiernas främsta företrädare har varit Mona Sahlin och Maria Wetterstrand. Samtidigt är LO på väg mot ett byte av frontfigur – från kvinna till man. Samhällsdebattens rödgröna sida, som under flera år dominerats av kvinnor, kommer därför att snart domineras av män. Mycket tyder på att socialdemokraterna kommer att välja en äldre gentleman till ny partiordförande. Skälet, som det framskymtar i debatten, tycks vara att man nu söker trygghet och någon som med traditionell socialdemokratisk framtoning kan matcha Reinfeldt. Det stora partiet var inte moget för en kulturradikal kvinna som offensivt pratade HBT- och ”invandrarrelaterade” frågor. Alltför många inom den socialdemokratiska väljarbasen finns i den ände där Sverigedemokraterna utgör ett alternativ.

Något sådant problem har inte Miljöpartiet. Detta partis akuta problem är däremot att Maria Wetterstrand enligt stadgarna måste avgå. Partiet har en given efterträdare som medial frontfigur i Gustav Fridolin. Det nya kvinnliga språkrör som väljs tillsammans med Gustav kommer, utifrån den medielogik som finns, att under många år hamna i skuggan av den verbale, mediala unge mannen som redan vid 28 års ålder är försedd med såväl grön gloria som medias kärlek.

Lägg till detta att Wanja Lundby Wedin nästa år kommer att ersättas av en man, förmodligen från Metall, och hela det rödgröna fältet kommer att domineras av män.

Ett förväntat byte av partiledare i Vänsterpartiet skulle möjligen kunna förändra bilden. Men också här utgör en man den givna efterträdaren till Lars Ohly. Även om Vänsterpartiet skulle välja att övergå till den gröna modellen med delat ledarskap kommer Jonas Sjöstedt att dominera. Erfarenheterna från Miljöpartiets historia visar att medierna kommer att utse en av två språkrör till någon sorts förste frontfigur – och de journalister finns inte som redan från första dag kommer att se Sjöstedt som den verklige ledaren, den man först och främst vänder sig till.

Till nästa valrörelse kan givetvis mycket hända, men det mesta talar för att det blir en högst manlig uppgörelse. När Peter Eriksson och Maria Wetterstrand valdes till språkrör 2002 så var det Peter som var den dominerande och den som medierna utgick från var den verklige ledaren. Maria levde under hela första mandatperioden i skuggan av den redan från början välkände Eriksson. Det tog nästan fem år för Maria att bli etablerad i medierna som den stjärna hon var.

Startsträckan är således lång när man står i skuggan av någon annan, särskilt om denne är en redan väletablerad man.

Just i detta skede, när den ena frontkvinnan efter den andre ser ut att bytas ut mot män, väljer Gudrun Schyman att stiga av. Det ligger en dubbel tragik i detta. Dels att för att debatten åter helt riskerar att domineras av män, dels att F! för första gången verkligen skulle haft en rejäl chans att ta plats i medierna – om än bara som jämlikhetsalibi - med en av Sveriges skickligaste retoriker som talesperson.